Lars Anderssons inspirerande resa från Åshammar till Paralympics.

Idag den 28 augusti inleds Paralympics i Paris, en historisk händelse som för första gången går av stapeln i den franska huvudstaden. För 40 år sedan såg världens främsta parasportare en annan verklighet när Paralympics hölls i två olika länder – New York i USA och Stoke Mandeville i England. En av de idrottare som deltog var Lars Andersson från Åshammar, som kämpade sig till framgångar som har format hans liv. Vi har pratat med Lars för att få en inblick i hans resa inom parasporten och hans erfarenheter från Paralympics 1984.

Från Åshammar till eliten
Lars Andersson föddes 1967 i den lilla byn Åshammar, ungefär fyra mil utanför Gävle. Han föddes med ryggmärgsbråck och har suttit i rullstol hela sitt liv, där han började med parasport vid en tidig ålder. Redan som 11-åring påbörjade han sin idrottskarriär inom sittande volleyboll, där han snabbt visade sin talang genom att vinna SM 1979. "Efter det upptäckte jag att idrott var väldigt roligt, så jag började även med andra sporter som pingis och luftgevärsskytte," berättar Lars.

Efter en längre sjukhusvistelse som försvagade hans fysik, började Lars med styrketräning, vilket blev starten på hans karriär inom rullstolstävlingar. Med hjälp av sin pappa köpte han sin första tävlingsstol 1981 och redan året därpå deltog han i sitt första senior-SM, bara 14 år gammal. "Jag sa till pappa att jag ville vara med i OS", minns Lars. Under de följande åren var hans pappa en ovärderlig tränare, som cyklade bredvid Lars under träningarna på den stora bilvägen genom Åshammar, med säkerheten i åtanke då tung trafik passerade dagligen.

Paralympics 1984
År 1984 kom så chansen Lars hade drömt om. Under en tävling i Karlstad kvalificerade han sig till OS i Los Angeles där det var en uttagning från hela världen. "Jag blev nia i världen och första reserv," säger Lars stolt, ett resultat som gav honom en minnesmedalj från den dåvarande ordföranden för Olympiska kommittén för uppvisningsloppet i Los Angeles. Utöver detta blev det också medalj i stafett för Lars. Paralympics som skulle ha gått i Illonois, USA men av olika anledningar flyttades till Stoke Mandeville, England som var den paralympiska rörelsens födelseort.

Lars minns tydligt sina tävlingar i Paralympics. Han tog sig till semifinal på 800 meter och final på 5000 meter, det är ett roligt minne från finalen på 5000 meter som sticker ut. "Jag var så nervös att jag glömde ta av mig träningsjackan, och den fick sitta kvar under halva finalen trots att det var 35 grader i skuggan," berättar han skrattande.