Tidigare deltagare:
Julie Améen

Julie Améen har varit tränare i alpin skidåkning i över ett decennium. Hon började som tränare för sin yngsta dotter i Järfälla Alpina Klubb och stegvis engagerade sig Julie mer i parasporten. Hennes äldsta dotter har en intellektuell funktionsnedsättning och hon tränade länge i samma grupp som alla andra, med sin pappa som extra stöd.

Men med tiden hittade fler paraåkare till klubben och en paragrupp bildades, där åkarna fick egen coachning utifrån sina förutsättningar. Julie Améen är en av tränarna för gruppen.

Under våren 2024 gick hon kursen Parasport för idrottsförbund och idrottsförening.

Vad tycker du är det bästa med parasporten?

För mig är parasport som vilken sport som helst. Det finns fler likheter än skillnader och de aktiva klarar så mycket mer än de själva och omgivningen tror. Det är viktigt att se möjligheter och inte låta funktionsnedsättningen hamna i fokus. Som tränare är det viktigt att stötta dem i resan i att utmana sig själva, bygga tillit och stärka deras självförtroende så att de kan nå sina mål. Genom att se individen och göra vissa justeringar öppnar parasporten upp idrotten för personer som kanske trott att de inte kan vara med.

Sen är det så kul att se människor utvecklas, vara del i en grupp och ett sammanhang. Trots att alpin skidåkning är en individuell sport gör vi det tillsammans.

Varför sökte du till den här kursen?

Jag slirade in på parasporten och har sen dess tagit på mig mer ansvar, bland annat som ledare för det svenska Virtus-representationslaget det senaste året. Det kändes självklart att söka till den här kursen och få gå in djupare i parasporten.

Vad tyckte du om upplägget?

Superbra! Att kursen är digital gör att fler kan vara med. Föreläsningarna var fantastiska, särskilt från de aktiva men också från forskare, och det var bra att man kunde se föreläsningarna i efterhand. Det fick jag göra när jag var på Virtus-VM i Polen.

Den fysiska träffen på Bosön var också bra. Att få träffa alla andra deltagare på riktigt, dela med sig och samverka. Alla brinner verkligen för parasporten.

Vad konkret tar du med dig från kursen?

Jag har fått utmana mig själv, stannat upp och reflekterat. Samlat och strukturerat tankarna – hur arbetar vi och varför? Jag känner att jag har blivit stärkt i min roll, att både vetenskap och samlad erfarenhet bekräftar att vi är på rätt väg. Jag tar också med mig att gruppen, det sociala sammanhanget, är så viktig för idrottarna.

Varför ska andra söka till Parasport för idrottsförbund och idrottsförening?

Man får så många aha-upplevelser och bekräftelser. Men framförallt tycker jag att man ska göra det för våra paraidrottares skull. De är värda bra ledare med rätt kompetens. Ledarna ska kunna själva idrotten, men också hur olika funktionsnedsättningar påverkar prestationen. Det är viktigt att lära sig mer och utvecklas som ledare.

Många säger att de inte har tid att gå kurser, men den här kursen är välbalanserad och gav mycket tillbaka med relativt liten insats.

Vad gör du idag?

Jag fortsätter som ledare inom paraalpint och brinner för att driva idrotten framåt för att fler ska få utvecklas. Vi flyttar snart från Stockholm till Duved och tanken är att starta upp en paragrupp i Åre slalomklubb och utveckla en hub för para även där.