Från spelare till ledare: ”Jag vill utveckla andra”

Det är den 24 juni 2023. När slutsignalen går utbryter glädjescener. Sverigelaget har precis vunnit guld i basket på Special Olympics World Games i Berlin och spelarna kramar om varandra.

Liliana Rodrigues Nilsson sträcker armarna i luften och jublar. Känslan är underbar, overklig. Det är det här de har kämpat för.

– Vi fick en trög start på världsspelen, var rädda och visste inte riktigt hur vi skulle spela. När vi fick in rytmen och hittade vårt sätt att spela blev vi bättre för varje match. Det var det som gjorde att vi vann, säger hon.

Liliana är 41 år och har spelat basket i 16 år. Tidigare har hon även spelat fotboll och innebandy, men basketen är den idrott hon brinner för och älskar mest.

”Vill utveckla andra till att bli bättre”

Finalmatchen i hall 23 i Messe Berlin var en speciell match för Lillis. Det var hennes sista som spelare.

Anledningen till det är enkel: Kroppen börjar säga ifrån. Hon har varit långtidssjukskriven för utmattningssyndrom och har dessutom kämpat med en förslitningsskada i axeln.

– Och så är det lite andra krämpor som börjar komma. Det är viktigt att lyssna på kroppen och det känns bättre att avsluta när den fortfarande är någorlunda.

Att sluta som spelare betyder inte att Liliana kommer att lämna basketen. Den betyder alldeles för mycket för henne. I stället kommer hon att fortsätta som ledare i sin förening.

– Jag har utbildat mig till tränare. Jag blev klar i våras men ska fortsätta att läsa på. Sen ska jag in i tränarstaben i Sundsvall Blue Heroes. Det blir en helt annan uppgift. Men jag gillar utmaningar och det ska bli jättekul.

Varför vill du bli ledare?

– Jag vill utveckla andra till att bli bättre basketspelare och lära ut det jag har lärt mig inom idrott för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Våga tänka utanför boxen

Ledarrollen är inte helt ny för Liliana. När hon var sjukskriven fick hon hjälpa till som tränare i sin förening, därtill har hon coachat klubbens andralag.

Klubben, KFUM Sundsvall Basket Blue Heroes, är ett basketlag för personer med intellektuell funktionsnedsättning som är hemmahörande i Sundsvall.

Lillis, som själv har en intellektuell funktionsnedsättning, berättar att det finns mycket att tänka på när det kommer till att coacha personer i målgruppen.

Mycket är sig likt, men tålamod och att våga tänka utanför boxen är två viktiga faktorer, enligt henne.

Tålamod:

– Jag vet själv hur det är när andra inte lyssnar utan bara stressar på: det här måste du kunna nu. Så kan man inte göra med personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det måste få ta den tid det tar så att det blir rätt.

Utanför boxen:

– Att lära sig studsa till exempel. Man kanske inte börjar studsa med bollen, utan börjar studsa med handen. Jag har märkt att det går fortare då.

Vad skulle du säga till andra som vill bli ledare?

– Var uppmärksam och dra lärdom av allt runtomkring. Bedöm inte alla lika, vi är olika. Alla kan träna men det kan ta olika lång tid att lära sig.

Lillis ser fram emot sin nya roll och utmaningen den för med sig. Men det viktigaste är att hon har kvar idrotten – den hon värnar och håller så hårt om – med lagkamraterna, gemenskapen, glädjen och allt vad den innebär.

– Så länge kroppen och knoppen orkar kommer jag hålla på som ledare, säger hon.