"Jag kände mig ensam utan parasporten"

Abdullah Aamar, 29, har upplevt mer än de flesta under ett liv präglat av flykt, kamp och utanförskap. Nu drömmer han om att hjälpa andra. 

– Jag vet hur mycket parasporten kan förändra ett liv och jag vill vara en del av det för någon annan. 

Efter år på flykt i Syrien, Cypern och Turkiet kom Abdullahs familj till Sverige 2013. Han var 17 år och bakom sig hade han ett liv på flykt – från krig, otrygghet och diskriminering. 

– Jag föddes i Irak, men som palestinier var det extra farligt för oss under kriget. Vi tvingades fly. 

Abdullah började genast skolan och gick dessutom flera kurser för personer med synnedsättning. Där föddes något nytt. 

– Jag har alltid varit intresserad av idrott och har provat det mesta. Men när jag test-ade 5-a-side, fotboll för personer med synnedsättning, öppnades en ny värld för mig. 

Det blev starten på ett starkt engagemang inom parasporten. 

– För mig handlar det inte bara om att spela fotboll. Det handlar om gemenskap, om att få berätta om idrott och inspirera andra. I parasporten tävlar vi på lika villkor, och det betyder väldigt mycket. 

Han minns särskilt sin första stora turnering – IBSA Euro Challenge Cup, 2022. 

– Det var första gången som jag spelade en riktig match. När jag stod där och sjöng nationalsången fick jag flashbacks till när jag precis hade kommit till Sverige och inte kunde ett ord svenska. Jag får rysningar när jag tänker på det, det är ett väldigt starkt ögonblick i mitt liv. 

Abdullahs dröm har länge varit att utbilda sig till fysioterapeut, men när han lyckades ta sig in på utbildningen i Uppsala blev det inte riktigt som han tänkt sig. 

– Jag hade kommit in på min drömutbildning, men allt var nytt. Jag kände ingen och slutade träna. Det påverkade mig mycket mer än jag trodde – jag mådde jättedåligt, särskilt psykiskt. Jag sov dåligt och kunde inte koncentrera mig. 

När han till slut hittade tillbaka till träningen vände det. 

– Det var som att livet sakta kom tillbaka. Jag blev gladare, piggare och fick tillbaka orken. Jag insåg hur mycket jag hade tagit träningen för givet.

För Abdullah har parasporten blivit en avgörande del av välmåendet – både fysiskt och mentalt. 

– Jag kände mig väldigt ensam utan parasporten. Den gör att jag fungerar. 

Idag studerar Abdullah till fysioterapeut och drömmer om att en dag bli specialist inom sitt område. 

– Jag vill använda min egen erfarenhet för att hjälpa andra. Jag vet hur mycket parasporten kan förändra ett liv, och jag vill vara en del av det för någon annan.