Regler i alpin skidåkning

Tycker du om att tävla handlar alpin skidåkning om att åka ned för backen så snabbt som möjligt, genom ett visst antal ”portar”. Det finns fem olika discipliner: störtlopp, super-G, storslalom, slalom och superkombination.

Förutsättningarna ser något annorlunda ut beroende på vilken typ av funktionsnedsättning du har:

Rörelsenedsättning (stående)

Stående åkare kan åka både med och utan protes. Den som åker med protes får protesen kontrollerad så att den överensstämmer med regler och bestämmelser som gäller för klassificeringen. Åkare kan välja att åka utan protes och till exempel använda kryckstavar, precis som sitski-åkarna.

Rörelsenedsättning (sittande)

Eftersom samtliga sittande åkare deltar i samma tävling räknas tiderna om med en särskild tävlingsfaktor där en högre grad av funktionsnedsättning ger en långsammare hastighet på klockan.

Den sittande klassen åker i en sitski. De liknar en stol ovanpå en skida. I stället för stavar använder du två mindre ”skidor” som kallas kryckstavar.

Synnedsättning

Åkare med synnedsättning har en ledsagare/guide. Ledsagaren startar ett par hundradelar före åkaren med synnedsättning och via ljudteknik i hjälmarna kommunicerar ledsagaren med åkaren om hur banan är lagd.

Intellektuell funktionsnedsättning

Alpina tävlingar för åkare med intellektuell funktionsnedsättning sker främst på elitnivå inom den internationella organisationen Inas samt med en uppdelning (divisionering) efter åkarnas nivå vid tävlingar inom Special Olympics.

Om alpin skidåkning på Internationella Paralympiska Kommitténs hemsida. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.